Medierna har utan tvekan en stor makt. De ”väljer” vilka nyheter som vi vanliga Svenssons ska få ta del utav, och de upplyser oss om vad som händer såväl lokalt, nationellt som internationellt. Med detta som bakgrund så är det inte speciellt svårt att förstå att medierna har makt. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att det är människor – som du och jag – som utgör medierna, och att det är vanliga medborgare som konsumerar media. Medierna kan utan tvekan medverka till att skapa en samhällsdebatt som i sin tur kan fungera som påverkan på beslutsfattare m.fl.
Jag tror utan tvekan att medierna har haft en stor inverkan när det gäller historien om Annika Östberg och Aun San Suu Kyi. Men för ett en s.k. mediekampanj ska vara lyckad och framgångsrik måste den tilltala massan, d.v.s. folket. Medierna måste föra en mediekampanj som får folk att reagera, det kan vara att man känner medlidande, sympati, ilska m.m. Jag tror att man måste vara emotionellt engagerad på ett eller annat sätt för att lyckas med att skapa en samhällsdebatt. Och det är här begreppet ”kelgris” kommer in i bilden. För att lyckas med en mediekampanj tror jag att man som journalist måste välja en viss person och en viss händelse. Man behöver på ett eller annat sätt kunna relatera till personen och det behöver nog finnas en orättvisa eller oklarheter med i historien. Det tror jag är ingredienser som krävs för att en mediekampanj ska kunna lyckas. Och alla personer och alla händelser faller inte inom dessa ramar.
Om det är rättvist eller inte, ja det är en helt annan fråga...
Sen är det ju så att alla händelser och historier inte får plats i medierna och sen är det också så att alla händelser och alla historier inte tilltalar folket.
Jag ser inget fel i att man ska kunna göra en större artikelserie och kunna följa en person. Och vill man föra en mediekampanj med hjälp av t.ex. debattartiklar, tycker jag är helt ok. Men vill man däremot föra en mediekampanj genom t.ex. nyhetsartiklar, tycker jag att det är viktigt att objektiviteten finns med i bilden och att båda sidor presenteras. Jag är helt övertygad om att de flesta bildar sig en uppfattning utifrån det man läser, hör eller ser i medierna – det är den källa man använder sig utav – och därför är det viktigt att båda sidor lyfts fram. Massmedierna ska inte bestämma medborgarens åsikt utan förse dem med fakta så att de kan bilda sig en egen uppfattning eller åsikt.
onsdag 2 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller helt med dig i att massmedia inte ska forma vår åsikt, det är bla därför jag inte förlitar mig till endast en tidning.
SvaraRaderaKänslorna är ju det som är huvudingrediensen i en lyckad kampanj, som du säger. Det funkar inte tillsammans med den objektiva journalistiken, då de strävar åt olika håll.
En läsare bör vara medveten om detta och alltid vara lite kritisk mot det de läser. Våga ifrågasätta.
Hej Malin! Intressanta tankar. Jag delar många av dina åsikter. Jag håller med dig i din förklaring till att massmedia kan driva kampanjer. Det krävs något man kan relatera till och någon slags orättvisa.
SvaraRaderaAtt hitta en story som tilltalar massan blir nödvändigt. Vill läsarna veta mer och blir de känslomässigt engagerade så fungerar en kampanj.
Du skriver "rättvist eller inte?" Vissa saker och personer blir intressantare att skriva om då man ska väcka läsarnas intresse och då blir det ju inte särskilt rättvist.Intressant läsning.
Vh Jenny Lönnström
Massmedierna ska inte bestämma medborgarens åsikt utat förse dem med fakta så att de kan bilda sig en egen uppfattning eller åsikt, skriver du
SvaraRaderaÄr känslor, empati borträknade i det sammanhanget?
Gary
Jag håller med om att massmedierna inte ska styra läsarnas åsikter, men det är nog svårt att undvika med kampanjjournalistik.
SvaraRaderaJag tror att din kelgris-hypoes är helt rätt.