El Choco handlar om 27 åriga Jonas Andersson från Kungälv som avtjänade ett fängelsestraff för knarksmuggling på fängelset El Penal de San Pedro i Bolivia. Jonas åkte fast med tre kilo kokain i väskorna på flygplatsen. I El Choco får man följa Jonas från det att bestämmer sig för att göra en ”affärsresa” till Bolivia i ett desperat försök att bli av med sina skulder, hans tid i det korrumperade fängelset och tills han drygt 3,5 år senare flyr till Sverige tillsammans med hans bolivianska fru och deras gemensamma barn.
Författaren till El Choco, Markus Lutterman, bygger berättelsen på intervjuer med Jonas och hans närstående samt beskrivningar av den politiska utvecklingen i Bolivia. Enligt Svenska ordboken definieras skönlitteratur på följande sätt: ”litteratur som är skriven med konstnärliga ambitioner och (normalt) inte enbart är avsedd att ge en faktabetonad veklighetsbeskrivning” och dokumentär definieras på följande sätt: ”som stöder sig på autentiskt material”.
Min uppfattning när jag läser boken är att handlingen stöder sig på autentiskt material som är förmedlat av Jonas, hans närstående men även Lutterman själv. Denna bok bygger till stor del på det som Jonas själv berättat men beskrivningar av den politiska utvecklingen ger helt klart stadga till historien. Definitionen av autentisk är: ”som verkligen existerat på det sätt som påstås”.
Även om jag uppfattar boken som autentisk är det viktigt att man alltid är källkritisk när man läser material, oavsett dess källa. När något baseras på personers berättelser och upplevelser är det svårt, kanske nästintill omöjligt, att granska och säkerställa att det verkligen existerat på det sätt som påstås. Som vi nog alla känner till och dessutom har upplevt, så det som jag uppfattar och upplever på ett sätt behöver inte uppfattas och upplevas på samma sätt av en annan person.
Om man har detta som utgångspunkt, vilket jag nog ändå måste säga att jag har, kan en bok av denna typ klassificeras som 100 % autentisk!?
Jag skulle dock välja att beteckna boken som litterär journalistik då jag tror att Luttermans avsikt var att förmedla den historia som Jonas verkligen har upplevt. Men kanske ska man klassa denna bok som en biografi!? Som jag nämnde tidigare så är det viktigt att vara källkritisk när man läser och det ansvaret anser jag ligga på läsaren. Däremot anser jag att förlag och författare har ansvar för att det tydligt framgår om boken baseras på verkliga händelser, om det är fiktion eller om det är en blandning.
Det är vanligt att man läser böcker eller kanske ännu vanligare att man ser en film som säger sig vara ”baserad på verkliga händelser”. Man kan faktiskt undra vad detta uttryck egentligen betyder… Det är viktigt att läsaren (eller tittaren) förstår om boken eller filmen inte beskriver precis vad som har hänt.
Jag anser inte bara att det är viktigt på den enskilda personens nivå att känna till sanningshalten utan det är även viktigt för den journalistiska konsten. Hur ska folket kunna känna förtroende för en yrkeskår om man börjar rucka på och förvränga sanningen för att skapa en bättre historia!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Malin!
SvaraRaderaJag tycker att du har skrivit ett bra, genomtänkt och resonerande blogginlägg.
Det är intressant att du tagit reda på ordbokens definition av skönlitteratur och fakta och sedan utgår från dessa. Jag håller med om att sanningshalten i något som återberättats alltid är ett dilemma, precis som du säger. Vi upplever ju alla verkligheten på olika sätt beroende på bland annat kultur och erfarenhet.
Mvh Sofia
Jag håller med dig i vad du skriver. En sak som jag tycker är värt att belysa när det kommer till sådana här böcker, är det verkligen nödvändigt att allt som skrivis i boken ska ha täckning faktamässigt? Jag tycker att sådana här böcker ska ges stort utrymme i fråga om känslor, tillbackablickar och målande beskrivningar. Även om det är svårt att komma ihåg exakt hur en tapet såg ut i ett rum eller hur kallt det var om natten. Det viktigt är att läsaren får en känsla av hur det var. Sedan är det givetvis viktigt att vara ärlig och skriva hur pass sanningsbaserad boken verkligen är.
SvaraRaderaNär jag läste den här boken för något år sedan, fastnade jag för att det är en fantastiskt fin berättelse om en kärlek som övervinner kulturella, språkliga och faktiskt fysiska (typ fängelsemur). Är det berättelsen i sig som gör boken bra eller är det Luttemans sätt att skriva? Ja, det är svårt. När jag nu läser ditt inlägg, ser jag boken nu med nya ögon efter Gömda-debatten. Så jag kan bara instämma i det du skriver, för att undvika en sådan debatt framöver är det viktigt att dessa böcker på något sätt varudeklareras.
SvaraRadera/Lars Persson
Hur ska folket kunna känna förtroende för en yrkeskår om man börjar rucka på och förvränga sanningen för att skapa en bättre historia!?, skriver du.
SvaraRaderaBehöver fiktionen rucka på den slutgiltiga "sanningen"?