Blogg D

Medierna har utan tvekan en stor makt. De ”väljer” vilka nyheter som vi vanliga Svenssons ska få ta del utav, och de upplyser oss om vad som händer såväl lokalt, nationellt som internationellt. Med detta som bakgrund så är det inte speciellt svårt att förstå att medierna har makt. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att det är människor – som du och jag – som utgör medierna, och att det är vanliga medborgare som konsumerar media. Medierna kan utan tvekan medverka till att skapa en samhällsdebatt som i sin tur kan fungera som påverkan på beslutsfattare m.fl.

Jag tror utan tvekan att medierna har haft en stor inverkan när det gäller historien om Annika Östberg och Aun San Suu Kyi. Men för ett en s.k. mediekampanj ska vara lyckad och framgångsrik måste den tilltala massan, d.v.s. folket. Medierna måste föra en mediekampanj som får folk att reagera, det kan vara att man känner medlidande, sympati, ilska m.m. Jag tror att man måste vara emotionellt engagerad på ett eller annat sätt för att lyckas med att skapa en samhällsdebatt. Och det är här begreppet ”kelgris” kommer in i bilden. För att lyckas med en mediekampanj tror jag att man som journalist måste välja en viss person och en viss händelse. Man behöver på ett eller annat sätt kunna relatera till personen och det behöver nog finnas en orättvisa eller oklarheter med i historien. Det tror jag är ingredienser som krävs för att en mediekampanj ska kunna lyckas. Och alla personer och alla händelser faller inte inom dessa ramar.

Om det är rättvist eller inte, ja det är en helt annan fråga...

Sen är det ju så att alla händelser och historier inte får plats i medierna och sen är det också så att alla händelser och alla historier inte tilltalar folket.

Jag ser inget fel i att man ska kunna göra en större artikelserie och kunna följa en person. Och vill man föra en mediekampanj med hjälp av t.ex. debattartiklar, tycker jag är helt ok. Men vill man däremot föra en mediekampanj genom t.ex. nyhetsartiklar, tycker jag att det är viktigt att objektiviteten finns med i bilden och att båda sidor presenteras. Jag är helt övertygad om att de flesta bildar sig en uppfattning utifrån det man läser, hör eller ser i medierna – det är den källa man använder sig utav – och därför är det viktigt att båda sidor lyfts fram. Massmedierna ska inte bestämma medborgarens åsikt utan förse dem med fakta så att de kan bilda sig en egen uppfattning eller åsikt.

När blir journalistik fiktion?

El Choco handlar om 27 åriga Jonas Andersson från Kungälv som avtjänade ett fängelsestraff för knarksmuggling på fängelset El Penal de San Pedro i Bolivia. Jonas åkte fast med tre kilo kokain i väskorna på flygplatsen. I El Choco får man följa Jonas från det att bestämmer sig för att göra en ”affärsresa” till Bolivia i ett desperat försök att bli av med sina skulder, hans tid i det korrumperade fängelset och tills han drygt 3,5 år senare flyr till Sverige tillsammans med hans bolivianska fru och deras gemensamma barn.

Författaren till El Choco, Markus Lutterman, bygger berättelsen på intervjuer med Jonas och hans närstående samt beskrivningar av den politiska utvecklingen i Bolivia. Enligt Svenska ordboken definieras skönlitteratur på följande sätt: ”litteratur som är skriven med konstnärliga ambitioner och (normalt) inte enbart är avsedd att ge en faktabetonad veklighetsbeskrivning” och dokumentär definieras på följande sätt: ”som stöder sig på autentiskt material”.
Min uppfattning när jag läser boken är att handlingen stöder sig på autentiskt material som är förmedlat av Jonas, hans närstående men även Lutterman själv. Denna bok bygger till stor del på det som Jonas själv berättat men beskrivningar av den politiska utvecklingen ger helt klart stadga till historien. Definitionen av autentisk är: ”som verkligen existerat på det sätt som påstås”.

Även om jag uppfattar boken som autentisk är det viktigt att man alltid är källkritisk när man läser material, oavsett dess källa. När något baseras på personers berättelser och upplevelser är det svårt, kanske nästintill omöjligt, att granska och säkerställa att det verkligen existerat på det sätt som påstås. Som vi nog alla känner till och dessutom har upplevt, så det som jag uppfattar och upplever på ett sätt behöver inte uppfattas och upplevas på samma sätt av en annan person.
Om man har detta som utgångspunkt, vilket jag nog ändå måste säga att jag har, kan en bok av denna typ klassificeras som 100 % autentisk!?

Jag skulle dock välja att beteckna boken som litterär journalistik då jag tror att Luttermans avsikt var att förmedla den historia som Jonas verkligen har upplevt. Men kanske ska man klassa denna bok som en biografi!? Som jag nämnde tidigare så är det viktigt att vara källkritisk när man läser och det ansvaret anser jag ligga på läsaren. Däremot anser jag att förlag och författare har ansvar för att det tydligt framgår om boken baseras på verkliga händelser, om det är fiktion eller om det är en blandning.

Det är vanligt att man läser böcker eller kanske ännu vanligare att man ser en film som säger sig vara ”baserad på verkliga händelser”. Man kan faktiskt undra vad detta uttryck egentligen betyder… Det är viktigt att läsaren (eller tittaren) förstår om boken eller filmen inte beskriver precis vad som har hänt.
Jag anser inte bara att det är viktigt på den enskilda personens nivå att känna till sanningshalten utan det är även viktigt för den journalistiska konsten. Hur ska folket kunna känna förtroende för en yrkeskår om man börjar rucka på och förvränga sanningen för att skapa en bättre historia!?

Etik i nyhetsvärderingen

När man läser de etiska pressreglerna står det bland annat att ”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna”.

Om man ska fungera som nyhetsförmedlare anser jag att nyhetsförmedlingen ska vara objektiv och baseras på fakta. Massmediernas uppgift handlar om att informera människor om vad som händer i samhället utan att ta ställning i frågan. De ska aldrig agera domstol för den uppgiften ligger hos rättsväsendet. Den fakta som jag anser att man bör publicera är sådant som har vikt eller kan komma att ha vikt i frågan. När det gäller mordet på den homosexuella mannen i Malmö så kan hans sexuella läggning och de misstänkas delaktighet i ett religiöst samfund ha vikt i frågan, då det kan visa sig att det handlar om ett hatbrott. Av denna anledning tycker jag att man kan ta med den informationen i nyhetsförmedlingen men det är inte relevant i dagsläget att berätta ingående om bloggen, vilken religion de tillhör eller vilken etnisk tillhörighet de har. Denna fakta är bara relevant om det visar sig att det handlar om ett hatbrott. Risken som finns om medierna skulle välja att beskriva bloggen mer ingående är att läsaren dels får en skev bild av den anhållne men även att läsaren dömer den anhållna innan bevis tagits fram och en rättegång har hållits. Tittar man på det i ett längre perspektiv kan det även leda till att medborgare väljer att ta lagen i egna händer. Om man ändå väljer att göra en mer ingående beskrivning av t.ex. den anhållne så anser jag att man ska vara objektiv och göra en övergripande beskrivning för att läsaren ska få en så rättvis bild som möjligt. Detta bör då gälla både för offret och för den/de misstänkta.

Mediernas nyhetsförmedling bör aldrig av sådan art att läsaren dömer eller friar en person före rättsväsendet. Man måste komma ihåg att en person är oskyldig tills motsatsen har bevisats.

Många gånger tror jag att ”övertramp” gällande de etiska pressreglerna har en koppling till ämnen eller frågor som väcker debatt och intresse hos allmänheten. Jag tror t.ex. att Aftonbladet hade agerat annorlunda om det varit så att den anhållne varit kristen istället för muslim.

Det finns utan tvekan fall där det kan vara svårt att veta vilka etiska gränsdragningar som ska göras, men jag tror att problematiken egentligen grundar sig hos de olika massmedierna. I fallet med den mördade homosexuella mannen i Malmö blir jag inte särskilt förvånad att det är Aftonbladet som har valt att i princip publicera allt medan Sydsvenskan valt en väldigt begränsad publicering. Aftonbladet förlitar sig på försäljning av lösnummer och tyvärr så lockar en rubrik som t.ex. Homosexuell man mördad – hat brott tros ligga bakom alt. Homosexuell man mördad – religiösa extremister anhållna mer än en rubrik som t.ex. Man hittat mördad i sin lägenhet. Precis som vilken annan verksamhet som helst så har medierna en ekonomi som ska skötas och måste ha pengar för att gå runt. För medier som t.ex. förlitar sig på lösnummer kan en händelse som den nämnd ovan säkert leda till en stor försäljningsökning medan de som t.ex. förlitar sig på prenumeranter inte märker av någon större skillnad. Jag tror att redaktioner ofta skulle göra samma etiska gränsdragningar om inte ekonomi och försäljning fanns med i bilden.

Nyhetsvärdering

Det är många olika faktorer som bidrar till varför en nyhet blir just en nyhet. Per Andersson-Ek, Kenth Andréasson och Åke Edwardson listar i boken Börja skriva tio punkter för hur nyheter värderas ute på redaktionerna. De skriver bland annat att:
”en tidning ska läsas av så många som möjligt och måste innehålla nyheter som är intressanta för många av läsarna”.

Artikeln Västar förbjuds på stans krogar publicerad lördag den 19 september i Göteborgs-Posten vänder sig till en stor läsargrupp. Artikeln handlar om förslaget som ska förbjuda kriminella gäng som t.ex. Bandidos att bära sina västar på Göteborgs krogar. Denna artikel belyser dels förslaget utifrån ett samhällsperspektiv men även krögarna och väktarnas syn på förslaget lyfts fram. Detta innebär att artikeln är intressant för människor som bor i Göteborg, krögarna i Göteborg och väktarna i Göteborg – d.v.s. en nyhet som är intressant för många läsare. De skriver även att en nyhet från det egna spridningsområdet värderas högre. Det primära spridningsområdet för Göteborgs-Posten är Göteborg och förslaget som presenteras i artikeln gäller just krogarna i Göteborg. Med anledning av detta är det inte speciellt förvånande att nyheten fått stort utrymme i tidningen, nyheten har fått ett helt uppslag.

Andersson-Ek, Andréasson och Edwardson menar även att nyheten får ett högre nyhetsvärde om läsaren kan ta del utav en berörd persons erfarenheter. I denna artikel belyser man vad detta kan innebära för den vanlige krogbesökaren, hur krögarna ser på förslaget samt hur väktarna resonerar. Det är olika personer som kommer till tals och olika infallsvinklar lyfts fram. Utifrån deras tio punkter är det inte förvånande att denna händelse blivit en nyhet. Man kan även se att denna artikel kommer att väcka åsikter hos läsaren och att det finns en fortsättning på denna historia.

I Göteborgs-Posten lördag den 19 september publiceras även artikeln Kropp hittad – sambon anhållen. Om man utgår från Andersson-Ek, Andréasson och Edwardsons tio punkter är det kanske inte lika självklart att denna nyhet blivit en artikel. Om man tittar på punkten Intresserar många så finns det egentligen ingen given målgrupp bortsett från att dödsfall och brott kanske brukar locka till sig många läsare. Händelsen ligger även utanför Göteborgs-Postens spridningsområde, Falun närmare bestämt. Och det är nog av dessa anledningar som händelsen inte fått något direkt större utrymme i tidningen. Man får inte heller ta del utav en berörd persons erfarenheter utan nyheten är till stora delar baserad på vad polisens talesman Hans-Åke Hedin har sagt. Men i och med att det handlar om ett dödsfall och att det lutar mot att det ligger ett brott bakom känns det inte förvånande att nyheten får en plats i tidningen.

Detta är också en aktuell nyhet som det har skrivits om tidigare. Andersson-Ek, Andréasson och Edwardson menar att en nyhet blir extra intressant om den rör ett aktuellt ämne som uppmärksammats i flera artiklar på senare tid. Även om nyheten inte kanske faller inom ramen för alla de tio punkter som de listar för nyhetsvärdering tycker jag att det är självklart att nyheten får utrymme i tidningen. Mord och brott verkar vara något som många reagerar på och intresserar sig för, nyheten har uppmärksammats tidigare och man kan även se att denna nyhet kommer att leda till fler artiklar – utifrån detta kan man nog förstå varför händelsen blivit en artikel.